Mitt liv helt enkelt.

 

Jag föddes den 16:e maj 1962 i Göteborg. Min mamma var ung när hon fick mig, och fram tills att jag var fyra år delade vi en liten tvåa i Bö med min mormor, morfar och morbror. Det var först när jag var nio år gammal och min mamma fick jobb som lärarinna i Hjo som jag på riktigt började intressera mig för böcker. Då gick mamma med i en bokklubb, och skrev in mig också. Varje månad kom det en ny bok på posten som jag plöjde igenom. 

Mina favoriter var bland andra "Tant Mittiprick" av Betty Macdonald – en fruktansvärd bok egentligen som handlar om sträng barnuppfostran ur ett skruvat perspektiv – "Det blåser på månen" av Eric Linklater och "Min morbror trollkarlen" av C.S. Lewis (den första delen i Narnia-serien). Det fanns något så förtrollande och spännande i dessa böcker, som alla sträcker sig lite åt fantasy-hållet. Jag har alltid önskat att jag själv skulle kunna skriva om magiska länder där fantastiska saker händer, men har nog för dålig fantasi för det. 

När jag gick på högstadiet under 70-talet hände det något stort i Sverige. Ungdomslitteraturen förändrades – nu skulle man skriva ärligt och öppet om sex, död och kärlek. I den lilla staden Hjo var inte detta så populärt, men min mamma som var svensklärare tyckte att man skulle få läsa allting. Därför brukade mina klasskamrater, som ofta hade frikyrkliga föräldrar, komma hem till mig efter skolan för att läsa "Kram" och "Puss" av Hans-Eric Hellberg. 

Sommaren 1973 åkte jag och min kusin Åsa på vår första språkresa tillsammans. Vi hamnade i Bexhill-on-sea, en liten kuststad i södra England. Jag hade bara studerat engelska i två år och hade därför lite svårt att förstå när min värdmamma frågade om jag ville ha flingor till frukost. Men här föddes också intresset för språk och att resa. En lång period var jag inställd på att bli tolk, och har därför studerat (utöver engelska) franska och ryska. 

Direkt efter gymnasiet flyttade jag som nittonåring till Göteborg för att börja plugga på Journalisthögskolan. Jag bodde i en tvåa på Plantagegatan i Linné, vilket var helt fantastiskt om man bortser från att jag var tvungen att dela toalett med en alkoholiserad gubbe. Andra året på Journalisthögskolan fick jag mitt första riktiga journalistjobb – ett tvåmånaders sommarvikariat som reporter på Arbetet i Helsingborg. Det var utmanande och jätteroligt, jag blev förbluffad över hur mycket jag egentligen kunde när jag satt på redaktionen mitt i natten och skrev om ärtskördar.  

Jag arbetade mycket som frilansjournalist och under vikariat fram till 1985 då jag började skriva för Arbetet Väst, där jag fick en egen musik-/ och ungdomssida. Det var stort att ha ansvar för en helt egen nöjesdel, speciellt under den period då Göteborgs musikscen levde och frodades och de stora utländska banden inte krävde lyxhotell och livvakter. Jag fick bland annat dricka te med Adam Clayton från U2, träffa Mel Gibson och fika med The Pogues på Mosters Kafé i Haga. 

1986 sökte jag ett sommarjobb på Expressen, som då var den största kvällstidningen i Sverige, och fick sedan fast anställning. Det var mycket speciellt att jobba som nöjesreporter då, tidningarna hade fruktansvärt mycket pengar på den tiden. Jag sysslade med trendspaning, skrev om TV, musik och teater och fick åka på en fem veckor lång reportageresa till Australien. Dock bodde min nuvarande man i Göteborg, och den mansdominerande stämningen på redaktionen gjorde att jag sa upp mig och flyttade hem igen. 

Väl hemma i Göteborg startade jag upp Nöjesguidens göteborgsredaktion. Det var svårt att ta sig in i göteborgsmarknaden som ju är väldigt lokalpatriotisk, men samtidigt otroligt roligt att skriva för en så frisläppt, självständig och ny tidning. 

Efter Nöjesguiden var jag med i uppbyggnaden av Radio Rix, för att sedan börja som researcher för Morgonpasset i P3 och sedan Tomas Tengbys program Prat i P3 på Sveriges Radio. Under den här perioden frilansade jag även för Vecko-Revyn, GT, Göteborgs-Posten, Aftonbladet, ELLE och Gourmet. Jag har alltid ansett mig själv vara en frilanssjäl – jag älskar att jobba med människor, men är väldigt dålig på att vara anställd. 

Jag hade länge drömt om att skriva och kanske till och med ge ut en bok, och 2000 kom chansen. Idén grundade sig på något så banalt som en skrivuppgift min äldste son Nils hade fått i skolan. De skulle skriva ett arbete om fiskar, varpå hans fröken hade totalsågat hans arbetsförslag om bläckfiskar. Det var ingen fisk, påstod hon. Jag som redan visste att Nils hade det svårt i skolan tyckte att detta var en dålig inställning. Jag ville hjälpa honom att hitta det roliga i att lära sig, och kom då på idén till Bläckfiskresan. Historien bygger på en riktig familjesemester vi hade gjort ett par år tidigare, då barnen faktiskt hade fiskat bläckfisk. Jag ringde upp förlagen och la fram min idé: en barnbok med en rolig historia, och parallella faktarutor till den. Dessutom ville jag att Nisse skulle illustrera, då han älskade att teckna och rent utsagt var riktigt duktig på det. Två förlag nappade på idén, och tillslut bad jag Nisse att välja. Det var inget snack om saken – vi skulle ha Astrid Lindgrens förlag, Rabén & Sjögren.

Så började alltså historien om Nisse & Alice-serien (Alice är min dotter som också bidrar till äventyr i böckerna). Totalt skrev jag fyra böcker om Nisse och Alice; Bläckfiskresan, Vulkanexpeditionen, Snöstormseländet och Kärleksgåtan. Alla böcker har ett tema med tillhörande faktarutor i sig. 

Hittills har jag totalt gett ut 16 egna böcker, och fler kommer. 

Här på hemsidan kan du läsa mer om varje enskild bok, litterära samarbeten, eller se vad jag har för mig på den journalistiska fronten. 

 

Hej så länge!